Katy Parra (Murcia, 1964). Är poet och samordnare av olika poesiworkshops för barn och vuxna sedan 1998 i “Encuentro Internacional de Poetas Ártemis”. Hon har publicerat diktböckerna Ackorden i ensamhet (Acordes en soledad. Murcia, 1998), Symtomen av glömska (Síntomas de olvido. Ed. Sinmar, Madrid, 2000), Speglar för att fly till en annan strandkant (Espejos para huir hacia otra orilla. Ayto. de Toledo, Toledo, 2003), Idyllisk koma (Coma idílico. Ed. Hiperión, Madrid, 2008), Utifall fåglarna (Por si los pájaros. Ed. Visor, Madrid, 2008), Äpplet eller livet (La manzana o la vida. Ed. 4 de agosto, La Rioja, 2013), Delirium tremens - Personlig antologi (Delirium tremens - Antología personal. Raspabook, Murcia, 2015), Med rätt att dansa (Licencia para bailar. Ed. Valparaiso, Granada, 2016) och Osäker prognos (Pronóstico reservado. Ed. Arma Poética, Sevilla, 2016).
Några av Parras dikter har blivit översatta till engelska, franska och italienska. Hennes författarskap har fått flera utmärkelser, bland andra: Premio Nacional de Poesía Ciudad de Toledo (2003), Premio Internacional de Poesía Miguel Hernández. Comunidad Valenciana (2008), Premio Internacional de Poesía de Humor “Jara Carrillo” (2009) y Premio de Literatura Breve en Castellano Villa de Mislata (2015).
Översättning av Albert Herranz Hammar.
Kalkylblad
Människan är sig lik:
Planterar blommor, fortplantar sig,
försvarar hoppet,
letar efter sin andra hälft,
drömmer om det hen inte vågar bli
och gör intima löften
som hen inte kan hålla.
Sedan ändrar tiden hens strategi
och då underhåller hen sig
med att söka sig själv.
Skulpterar med sin vilja
sina sista ord
och uppfinner tron
i fall att det skulle finnas
någon evighet i kort termin.
Hoja de cálculo
El hombre es siempre el mismo:
Siembra flores, procrea,
defiende la esperanza,
busca su otra mitad,
sueña con lo
que no se atreve a ser
y hace promesas íntimas
que no puede cumplir.
Después el tiempo muda su estrategia
y entonces se entretiene
buscándose a sí mismo.
Esculpe a voluntad
sus últimas palabras
y se inventa la fe
por si existiera
alguna eternidad a corto plazo.
 |
| Fondo Antiguo de la Biblioteca de la Universidad de Sevilla - Cálculo de distancias entre dos ciudades de Juan de Rojas Sarmiento |
Snölån
De presenterade barndomen för mig,
och med den gjorde jag mina beräkningar
och förunderliga besvärjelser,
tills jag kom fram till katastrofala slutsatser.
Sedan doserade jag denna sorg
-som jag inte vet hur jag ärvde
eller från vilken förfäder-
och försökte vara av orostbart stål
för att inte falla i galenskap.
Men, eftersom jag inte kunde
slita vintern ur mina ögon,
stängde jag dem hårt
för att kunna drömma
och jag började att räkna sjustaviga verser
som en stackars idiot
tills jag tröttnade på att vara mig själv.
Och en april- eller decemberkväll
-jag minns bara att det var kallt-
gick jag i konkurs
och delade ut mitt arv bland fåglarna.
Préstamos de nieve
Me presentaron la infancia,
y con ella hice cálculos
y extraños sortilegios,
hasta llegar a conclusiones desastrosas.
Después dosifiqué aquella tristeza
-que heredé no sé cómo
ni de qué antepasado-
e intenté ser de acero inoxidable
para no sucumbir a la locura.
Mas, como no podía
arrancarme el invierno de los ojos,
los cerré firmemente
para poder soñar
y empecé a contar versos heptasílabos
como una pobre idiota
hasta que me cansé de ser yo misma.
Y una tarde de abril o de diciembre
-solamente recuerdo que hacía frío-
me declaré insolvente
y repartí mi herencia entre los pájaros.
