Bruno Mesa (Teneriffa, 1975), är författare och översättare, han har publicerad diktsamlingarna Laboratorium (Visor, 2000), Ingen (Visor, 2002), Fabio Montes bok (La Palma, 2010) och Vittnena (Pre-textos, 2015); novellsamlingen Ulat och andra fiktioner (Idea, 2007) och romanen Den häftade mannen (Paréntesis, 2009); essäerna Argumenten söker en författare (La Caja Literaria, 2009) och dagboken Spara ingenting i dina fickor (Impronta, 2015). Han har översatt framför allt italienska poeter till spanska, bland andra: Girogio Vigolo, Camillo Sbarbaro, Edoardo Sanguineti, Eugenio Montale och Paolo Febbraro.
Sparv till en sjukling
Sömnlösheten brinner i hans säng:
han hostar och svär,
och natten utvidgas med öppna ögon, oändlig.
Han andas långsamt, som om andningen var något komplext
något han lär sig nu.
Men du, som känner honom väl, lämnar en sparv på hans bröst.
Det räcker så natten går framåt och han somnar.
Så som i hans barndom är det bara den sparven som räddar honom från avgrunden.
Folkvandring
De hoppas på att få vila i denna kust som en ursinnig vind räfsar:
de vill stillheten hos våra avstjälpningsplatser, hjärtattackernas
sjögång och en sol av öl
som rinner över gapande avenyer.
Lyxen i vårt avfall är deras paradis,
och även om deras föräldrar säljer ryggen
i förorternas lager, det kommer inte att stoppa flykten.
De som ser ordning i vår massaker,
en fred konsoliderad i slaget.
Vi har allt, men inte deras blick
som är kanske det ända vi kan nå.
Från boken Vittnena, 2015. Översättning av David Aeberhard Guijosa.
Gorrión para un enfermo
El insomnio está ardiendo en su cama:
tose y maldice,
y la noche se dilata con los ojos abiertos, interminable.
Respira lento, como si respirar fuera algo complejo,
algo que estuviera aprendiendo.
Pero tú, que le conoces bien, dejas un gorrión sobre su pecho.
Basta eso para que la noche avance y él se duerma.
Igual que cuando niño sólo ese gorrión le salva del abismo.
Éxodo
Esperan descansar en esta costa que un viento furioso rastrilla:
quieren la tranquilidad de nuestros vertederos, el oleaje
de los infartos y un sol de cerveza
que se derrama por las avenidas boquiabiertas.
El lujo de nuestra basura es su paraíso,
y aunque sus padres venden la espalda
en almacenes de periferia, no detendrán su fuga.
Ellos que ven un orden en nuestra masacre,
una paz consolidada en la batalla.
Todo lo tenemos, pero no su mirada
que acaso sea lo único que podemos alcanzar.
Del libro Testigos de cargo, Ed. Pre-textos, 2015.
de vill stillheten hos våra avstjälpningsplatser, hjärtattackernas
sjögång och en sol av öl
som rinner över gapande avenyer.
Lyxen i vårt avfall är deras paradis,
och även om deras föräldrar säljer ryggen
i förorternas lager, det kommer inte att stoppa flykten.
De som ser ordning i vår massaker,
en fred konsoliderad i slaget.
Vi har allt, men inte deras blick
som är kanske det ända vi kan nå.
Från boken Vittnena, 2015. Översättning av David Aeberhard Guijosa.
 |
| Sweet Sparrow - Janae Corrado |
Gorrión para un enfermo
El insomnio está ardiendo en su cama:
tose y maldice,
y la noche se dilata con los ojos abiertos, interminable.
Respira lento, como si respirar fuera algo complejo,
algo que estuviera aprendiendo.
Pero tú, que le conoces bien, dejas un gorrión sobre su pecho.
Basta eso para que la noche avance y él se duerma.
Igual que cuando niño sólo ese gorrión le salva del abismo.
Éxodo
Esperan descansar en esta costa que un viento furioso rastrilla:
quieren la tranquilidad de nuestros vertederos, el oleaje
de los infartos y un sol de cerveza
que se derrama por las avenidas boquiabiertas.
El lujo de nuestra basura es su paraíso,
y aunque sus padres venden la espalda
en almacenes de periferia, no detendrán su fuga.
Ellos que ven un orden en nuestra masacre,
una paz consolidada en la batalla.
Todo lo tenemos, pero no su mirada
que acaso sea lo único que podemos alcanzar.
Del libro Testigos de cargo, Ed. Pre-textos, 2015.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar